Re-exporting Japan

Installation at the Swedish Embassy, Tokyo, February 2001, part of the group exhibition ”As if you mean whay you say”.

jet-ink print in duplex on mylar, 249 x 350 cm
text

Returning a personal memory to it’s origins in a context, the Embassy, that normaly is used for promoting Swedish products and know-how. The image is a reworked version of the only remaining photo of the event described in the text.

Text about the relation between analogue photography and jet-ink prints, written while producing Re-exporting Japan, 2000 (in Swedish)

Sedan ett decennium har jag arbetat med överföringar från fotografiskt material till ett påtagligt material som bläck och papper i syfte att särskilja illusionen från de material som konstituerar den. Fotografiets kemiska beståndsdelar gör detta förhållande mycket gåtfullt. Förstärkt av dess otroliga förmåga att på ett realistiskt sätt återge personer och platser som varit. Det har gått så långt att fotografiet likställs med själva minnet av händelsen. Jag har länge tänkt på mina utskrifter som en slags buddism, ett sätt att klargöra fotografiets belägenhet som bild. På grund av utskrifternas skörhet och känslighet för ljus och yttre påverkan, genom rutnätets konkreta och visuella hinder, i kraft av suddighet och slumpartade fel, avkrävs betraktaren ett val: du måste själv sätta ihop bilden och skapa illusionen, den finns inte där nerbäddad och konstant tillgänglig (utskrifterna är en relation, fotografiet en våt dröm). Kort sagt, det är vår illusion som håller samman materien, inte materien som rymmer illusoriska egenskaper.

Det kemiskt baserade fotografiet står i samma förhållande till mina utskrifter som det kroppsliga minnets förhållande till vilket som försök att återge det som varit. Fotografiet är alltså en natur, en antropomorf företeelse utan början, utan slut. Man kan ge det en funktion t.ex. journalism eller använda det i rituella syften som t.ex. familjebilder. Men vad den fotografiska bilden är i sig undflyr oss, precis som naturen eftersom vi är en del av den. Jag överlämnar denna insikt till det folk som producerar flest kameror och tar flest bilder i världen.

Bengt Olof Johansson, 1 december år 2000